Pannkakor är förvisso väldigt gott, men i den här betydelsen så får de ändå stå för nånting dåligt.

Men vi börjar med solskenet. För fy ti rackarns vad himla bra jag har haft det under april månad, förhållandena har varit helt magiska och åkningen har gått hur bra som helst. Det är som om att alla pusselbitar har fallit på plats och som att all träning under säsongen har gett resultat och allt har kännts otroligt stabilt. Det är en väldigt härlig känsla att åka in mot en utmaning som borde kännas svår och läskig men helt plötsligt så bara stämmer allt och i stället för att tveka så vet man att man kommer stompa den där landningen. Allt har gått så jävla bra och varit så sjukt roligt! Dessutom har jag haft möjlighet att åka med människor som har varit peppande och som själva har utvecklats väldigt mycket. Kravlöst och passionerat har vi tillsammans njutit av hur otroligt mycket snö det finns kvar i fjällen och spekulerat i toppturande ändå fram till midsommar.

Tyvärr finns det ett par saker som sätter käppar i hjulet för mig och mitt toppturande. Det står dessutom ett par kryck-käppar ivägen för det där NMet som jag hade hoppats på att kunna ta hem.

I tisdags (ja, det var sista dagen på säsongen som liftarna gick i Åre, och ja, det var eftermiddag) var en sån där underbart bra dag med tjejshred i gäng på ett vis som bara kan komma sig av att alla som deltar är så himla glada för att få göra det de gör och för att man kan njuta av stunden och stämningen som är precis där och då. 

Nöjd, glad och bra hoppade jag en driva som har hade hoppat flera gånger tidigare under dagen, tråkigt nog så stompade jag ner landningen på en isfläck hård som betong och jag kännde direkt att  vänsterknät inte skulle vilja vara med så mycket mer den dagen. Efter närmare undersökningar har det visat sig att främre korsbandet har gått av och att jag får använda den sjuka peppen som jag hade byggt upp inför NM om två veckor till rehab i några månader istället. Men vad sjutton -nu har jag ett helt år på mig att bli ännu bättre inför nästa års NM! 

Jag tänker kliva på skidorna när snön lägger sig till vintern med precis samma styrka och självförtoende som jag hade innan det small!

Oj oj OJ så många härliga outfits och spexiga trix det bjöds på under dagens Hot Dog Challenge i snobbrännan ovanför Fjällgården i Åre. Det var nog precis som på den tiden det begav sig. Team Skiyot var topp!

Nu under Freeridehelgen i Åre får jag vara med och coacha tillsammans med ett gäng riktigt tunga namn; Henrik Windstedt, Reine Barkered, Jaclyn Paaso och Erik Sunnerheim. Schema och info om hur du anmäler sig till de olika coachingtillfällena hittar du på Freeride.se 

Rejält stort gäng idag! Ju fler detso bättre, var nog upp mot 15 pers där ett tag :)

Likt vattenhästarna i sagan om ringen ser det ut när Ylva skjuter från höften.

Åh, jag hade en av säsongen härligaste dagar på skidor idag! Grymt gäng, kallsnö på ena sidan av berget och slask på andra sidan, dessutom stompade jag allt och var ute på många fina flygturer. JAG VILL INTE ATT VINTERN SKA TA SLUT!

I veckans nummer av Åreidag hittar man en härlig artikel om Girls Freeridecamp! Tjabatjenaheeej!

Åh vad jag älskar att vintern inte vill släppa taget om oss än! Blåsigt värre och massor med snö i luften och på marken i kombination med att allt var öppet på berget gav mig en himla härlig dag och en otroligt vintrig känsla i hela kroppen. Vinter, vinter varje dag!

Yes, Ramundberget alltså. Det kom sig nämligen så fint att Lotten hade tagit och styrt ihop ett läger för friåkningsbrudar nere i Ramis, så när jag och Rebecka hade avslutat vårt camp i Åre så packade vi in oss + lillasyster Eriksson i bilen och brände söderut för att hinna fram till en härlig 3-rätters middag som stod och väntade på oss.

På lördagen var vi som jag tidigare berättade med i HM - Härjedalsmästerskapen i Brattåkning, ett himla gött arrangemang med tak på 25 deltagare vilket gjorde att man hade möjlighet att socialisera och utbyta kunskaper med i stort sett alla deltagare. Tävlingen filmades och bedömdes av oss åkare under kvällens gemensamma middag.

Under söndagen var vi tjejer ute och upptäckte Ramundberget tillsammans med Lotten och snackade skidåkning ur ett lite mer analytiskt perspektiv än vad vi kanske vanligtvis gör när vi är ute och shreddar. Det är alltid kul att åka med killar men tjejhäng i de här kretsarna är minsann något alldeles särskilt trevligt det!

Bra jobbat Lotten med allt du styrt ihop och lycka till med kommande utmaningar!

Ärad, hedrad, priviligerad eller helt enkelt bara fel när en jämte som jag får äran att ställa upp i Härjedalsmästerskapen i brattåkning i Funäsfjällen. Nä fel var det i alla fall inte, för en dag som den här med strålande sol, härlig slask, goda vänner och bra åkning är det inget som är fel med ! Humöret på topp och livet på topp!