2012 > 05

Pannkakor är förvisso väldigt gott, men i den här betydelsen så får de ändå stå för nånting dåligt.

 

Men vi börjar med solskenet. För fy ti rackarns vad himla bra jag har haft det under april månad, förhållandena har varit helt magiska och åkningen har gått hur bra som helst. Det är som om att alla pusselbitar har fallit på plats och som att all träning under säsongen har gett resultat och allt har kännts otroligt stabilt. Det är en väldigt härlig känsla att åka in mot en utmaning som borde kännas svår och läskig men helt plötsligt så bara stämmer allt och i stället för att tveka så vet man att man kommer stompa den där landningen. Allt har gått så jävla bra och varit så sjukt roligt! Dessutom har jag haft möjlighet att åka med människor som har varit peppande och som själva har utvecklats väldigt mycket. Kravlöst och passionerat har vi tillsammans njutit av hur otroligt mycket snö det finns kvar i fjällen och spekulerat i toppturande ändå fram till midsommar.

 

Tyvärr finns det ett par saker som sätter käppar i hjulet för mig och mitt toppturande. Det står dessutom ett par kryck-käppar ivägen för det där NMet som jag hade hoppats på att kunna ta hem.

 

I tisdags (ja, det var sista dagen på säsongen som liftarna gick i Åre, och ja, det var eftermiddag) var en sån där underbart bra dag med tjejshred i gäng på ett vis som bara kan komma sig av att alla som deltar är så himla glada för att få göra det de gör och för att man kan njuta av stunden och stämningen som är precis där och då. 

 

Nöjd, glad och bra hoppade jag en driva som har hade hoppat flera gånger tidigare under dagen, tråkigt nog så stompade jag ner landningen på en isfläck hård som betong och jag kännde direkt att  vänsterknät inte skulle vilja vara med så mycket mer den dagen. Efter närmare undersökningar har det visat sig att främre korsbandet har gått av och att jag får använda den sjuka peppen som jag hade byggt upp inför NM om två veckor till rehab i några månader istället. Men vad sjutton -nu har jag ett helt år på mig att bli ännu bättre inför nästa års NM! 

 

Jag tänker kliva på skidorna när snön lägger sig till vintern med precis samma styrka och självförtoende som jag hade innan det small!

 

Tjejshred delux!
Vackra, fina, underbara vy!
Vi ses snart igen!

Hej, här delar jag Caroline Strömberg med mig av mina äventyr. Stort fokus ligger på skidåkning då det vad jag ägnar mina tankar åt året om. Följ med mig på mina resor världen över i samband med friåkningstävlingar, fotouppdrag och filminspelningar. Titta, läs och låt dig inspireras!

Bloggarkiv