Caroline Strömberg, 24år, extremskidåkare.

 

"Fan vad coolt! Men vad gör man då? Är det typ sådana där stora hopp eller?"


Människor som jag möter reagerar oftast så. Omgivningens reaktioner är något som får mig att tänka, kanske inte direkt på hur häftig jag är för så har jag nog aldrig tänkt, utan snarare på vilken liten sport det egentligen är jag ägnar mig åt.

 

Extremskidåkning visas knappt på tv i Sverige, än mindre marknadsförs det som en publiksport på de få platser där det faktiskt anordas tävlingar och inte heller är det extremskidåkare som pryder omslagen på kvällstidningarnas sportbilagor. Detta kan jag tycka är lite märkligt med tanke på vilka utövarna faktiskt är, för de allra flesta är driftiga entreprenörer som är vana att ordna allt som krävs för att deras skidåkarliv ska fungera. För saker som förbund, servicemän, pressansvariga och assistenter är inget man beblandar sig med inom den här sporten. Vi utövare sköter allt själva och det är en av orsakerna till att jag trivs så bra i denna fria, fantastiska värld.

 

Men vad är det egentligen jag gör då. Jo, jag brukar enkelt uttrycka tävlingsmomentet som att man åker där det är som brantast och hoppar utför de största klipporna och när man kommer i mål för man en Red Bull och poäng, högst poäng får den som får det svåraste åket att se enkelt ut.

 

Utmanande, adrenalinstint och ja, det blir en hel del stora hopp.

 

Hittills under min karriär har jag presterat detta:

 

2 nd Hemsedal Freeride, Norge, 2009

3 rd Lake Louise Big Mountain Challenge, Kanada, 2011

3 rd Eldorado Freeride, Andorra (Freeride World Tour Qualifier), 2010

5 th Voss Freeride, Norge, 2010

6 th Flaine Freeride, Frankrike (Freeride World Tour Qualifier), 2010

6 th Voss Freeride, Norge, 2009

9 th Scandinavian Big Mountain Championships, Riksgränsen Sverige, 2009